I dag trotsade jag snöslasket igen och plöjde iväg mot öppna förskolan. Vagnen körde fast när jag skulle ut från en cykelväg där det var dåligt plogat. Slit och släp och ryck och tryck. Jag skulle precis svära till när jag hörde ett klingande skratt från vagnen och såg att Lova log med hela ansiktet åt sin svettiga mamma. Kunde ju inte låta bli att börja skratta själv också!
Vi han i alla fall i tid till babycafét som i vanlig ordning inleddes med rolig sångstund. Därefter sitt vi mammor och fikar bredvid våra små troll som sitter och leker på golvet. Alla utom Lova. Hon ska stå, gå och hoppa. I dag plöjde hon dessutom runt med en lära-gå-vagn. Jag tror inte hon riktigt förstår att hon liksom fortfarande är en bebis och bebisar kan inte gå.
Ni kanske undrar hur min hemlagade kycklingpuré blev?
Den gick hem med råge!
Från att jag har behövt böna och be om att hon ska ta liiite mer än en sked och sedan torka bort det som spottats ut, gapade hon idag som en fågelunge. Jag fick till och med värma mer.
Ribban är alltså satt och hon är som sin mor. Det är hemlagat som gäller och inget fääädiköpt.
Mammas mat är bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar